Varför sitter jag bara här?
Väntar och väntar.
Hela dagen. Varje dag.
Väntar.
Hjärtslagen är extra starka idag.
Obehagligt.
Huvudet är fullt men ändå så tomt.
Allt är bara så fel.
Inte så här det ska vara.
Eller hur?
Som att slänga en tallrik med sin favoriträtt redan efter en tugga. Trots att man fortfarande är hungrig.
Men det här är inte sista sidan i boken.
Bara sista i detta kapitel.
Det kommer fler. Det vet jag.
En dag.