Jag visste att det skulle bli tufft att börja jobba igen. Men kom igen!? Det här är ju löjligt.
Inte många som jobbar de här dagarna och de som gör det har jag absolut inget gemensamt med.
Jag har sagt ett enda ord på hela dagen. Det var i morse när telefonen ringde och jag svarade. Men det fanns ingen på andra änden...
Så det enda ord jag sagt i dag, är mitt eget namn. Konstigt.
Blir ju inte bättre av att man har så förbannat mycket tid över när man går där på jobbet, så man tänker på saker konstant. Musiken hjälpte föga då varje låt på nåt sätt tolkades på ett jobbigt sätt.
Ibland skulle det vara skönt att kunna stänga av tankeverksamheten...
Helt seriöst så var det inte långt ifrån ett nervöst sammanbrott idag.
Direkt efter frukosten så kunde jag känna ångestattacken i nacken.
Lyckades på nåt sätt att skaka av mig den. Men det är väl bara en tidsfråga innan den slår till, big time.
Är förbannat trött. Ska nog sova lite nu. Ska bara försöka tömma skallen på saker. Inte det lättaste.
