...

Nej, inget jobb i morgon heller. Känner att jag helt enkelt inte är stabil nog att klara av det.
Hur löjligt det än må låta, så känns det som en smäll på käften så fort jag blinkar, andas eller bara rör mig.
Rom byggdes inte på en dag, men det skulle lätt kunna raderas från jordens yta på ett ögonblick...
Från dur till moll, utan förvarning. Det som gör ondast. Vägrar tro att allt innan var tomma ord, men vet heller inte vad jag ska tro.
Svartmåla är inte min grej. Jag försöker mest få ihop alla ord, meningar, inbjudningar, kontakt, blickar och ömhet till nåt som det tydligen inte är. Det snurrar i min skalle.

Jag försöker kolla på film, men klarar bara några minuter, sen är du där igen.
Försöker göra vad som helst, men nej.

Känns alltid lite skönare att få skriva av sig, men bara tills jag är klar.

Vägrar tro att det är så här det ska sluta.
Vore tjänstefel.
Men ge mig all tid du har, så väntar jag likt en bortglömd femåring i regnet efter en fotbollsträning som väntar på sin mor.
Gör vad du måste, inte vad du borde.

Whiskey, godnatt.