tisdag 27 oktober 2009

Sammanfattning

Sammanfattning av de senaste veckorna...

Kollade på den gamla 90-tals klassikern Sopåkarna för ett tag sen. Var flera år sedan jag såg Emilio Estevez komedi om två sopåkare som dras in i en härva av giftigt avfall och mord. Filmen håller fortfarande, även om vissa scener känns lite larviga.

BETYG: 6 av 10

Ska titta på den nya skräckfilmen Paranormal Activities snart, den verkar sjukt läskig.

Häromdagen såg jag den nya animerade filmen UP. Den var mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara. Början av filmen är väldigt rörande och fint, sedan blir det komedi för hela slanten när den äldre farbrorn Carl tillsammans med den lille, knubbige Charles beger sig ut på ett spännande äventyr.
Snygg animering och ett bra manus, som inte bara har komiska höjdpunkter, men som även lyckas få tittaren att känna för dessa karaktärer.

BETYG: 8 av 10

Har även börjat kolla på den underskattade serien How i met your mother, som handlar om fem personer, alla i 27-30 års åldern. Det påminner en hel del om serien Vänner, men med en lite råare touch och ett annorlunda upplägg.
Den karaktären som är mest underhållande är utan tvekan Barney, men precis som Vänner så är alla karaktärer roliga på sitt sätt.

I förrgår såg jag Bruce Willis nya film Surrogates, som handlar om att vi människor använder oss av nåt som heter Surrogates, vilket är en slags robotkopia av oss själva. Genom att använda sig av dessa Surrogates så behöver inte människorna längre lämna sina hem, riskera att bli skadade eller åldras. De styr sina robotar genom ett slag Cyberspace liknande koncept.
Filmen är helt okej, kunde dock ha varit lite mer action känner jag. Märks ganska tydligt att de har inspirerats kraftigt av Blade Runner. Vilket inte behöver vara något negativt. Men Blade Runner är fortfarande en bättre film.

BETYG: 7 av 10


söndag 11 oktober 2009

Inglourious Basterds

INGLOURIOUS BASTERDS

Regissör: Quentin Tarantino
Skådespelare: Brad Pitt, Mélanie Laurent. Christoph Waltz, Eli Roth
---
En grupp amerikanska judar, som kallas "The Basterds" skickas till Frankrike under andra världskriget för att sätta skräck i nazisterna genom att döda så många av dem som möjligt.

Tarantino är tillbaka, och det med bravur! På nåt konstigt sätt, som inte riktigt går att förklara så känns det som en klassisk Tarantino-film. Även om man såg filmen utan att veta vem regissören var så skulle man garanterat chansa på att det var Tarantino... Han är en av få som lyckas blanda komik, allvar och splatter i ett.
När jag först läste att Brad Pitt skulle vara med så var jag aningen skeptisk, men efter att ha sett filmen så kan jag bara säga att han passar som handen i handsken. Känns även som att han har lärt sig en del av att spela mot Clooney i Ocean's filmerna. Då menar ja inte skådespeleri, utan komik.
Aldrig tidigare har jag sett en film om Andra världskriget skildras på detta sätt. Det är originellt och förbannat underhållande.

Slutet är så perfekt att man önskar att det vore så det riktiga kriget slutade. Samtliga skådespelare gör bra jobb filmen igenom. Mitt i smeten så dyker Mike Myers upp. När man ser hans namn i förtexten så börjar man genast fundera på vad han kommer att göra, vilken karaktär han kommer att gestalta och så vidare. Men så är han med i en kort scen, utan minsta lilla försök till att vara rolig eller överdriven. Briljant.

Filmen klockar in på ungefär två och en halv timme, vilket är i det längsta laget kan jag tycka. Men samtidigt händer det saker hela tiden och tiden går ganska snabbt... Ibland känns det som att vissa dialoger kunde kortas ned aningen, men annars rullar filmen på i ett bra tempo.

BETYG: 9 av 10

söndag 4 oktober 2009

Refused Are Fucking Dead

REFUSED ARE FUCKING DEAD

Regissör: Kristofer Steen
Medverkande: Dennis Lyxzén, Jon Brännström, David Sandström, Kristofer Steen
---
Vi får följa Refused under deras USA-turné som skulle visa sig vara deras sista någonsin...

Filmen är relativt kort, knappt 40 minuter, men den innehåller så mycket ångest att det skulle räcka åtskilliga timmar till... Vi får höra medlemmarna prata om hur jävligt allting var under deras USA-turné. Att orken, inspirationen och tålamodet inte längre fanns där. Det är en ångestladdad dokumentär som även är filmad på ett konstnärligt sätt, vilket förhöjer känslan...
Det är synd att Refused splittrades men detta känns ändå som ett värdigt avslut för detta band som har influerat sjukt många band i detta avlånga land...

BETYG: 7 av 10