Nej, inget jobb i morgon heller. Känner att jag helt enkelt inte är stabil nog att klara av det.
Hur löjligt det än må låta, så känns det som en smäll på käften så fort jag blinkar, andas eller bara rör mig.
Rom byggdes inte på en dag, men det skulle lätt kunna raderas från jordens yta på ett ögonblick...
Från dur till moll, utan förvarning. Det som gör ondast. Vägrar tro att allt innan var tomma ord, men vet heller inte vad jag ska tro.
Svartmåla är inte min grej. Jag försöker mest få ihop alla ord, meningar, inbjudningar, kontakt, blickar och ömhet till nåt som det tydligen inte är. Det snurrar i min skalle.
Jag försöker kolla på film, men klarar bara några minuter, sen är du där igen.
Försöker göra vad som helst, men nej.
Känns alltid lite skönare att få skriva av sig, men bara tills jag är klar.
Vägrar tro att det är så här det ska sluta.
Vore tjänstefel.
Men ge mig all tid du har, så väntar jag likt en bortglömd femåring i regnet efter en fotbollsträning som väntar på sin mor.
Gör vad du måste, inte vad du borde.
Whiskey, godnatt.
torsdag 10 december 2009
onsdag 9 december 2009
...
Inget jobb idag, kroppen känns ur funktion. Sov knappa tre timmar innan jag vaknade klockan fem och kände att jag inte hade den kraft som krävs för att ta sig genom ett 8-timmars arbetspass. Sjukanmälde mig och somnade om.
Munnen är torr, halsen tjock och röklukten ligger kvar som ett dåligt minne. Ett glas med en skvätt whiskey står ensamt på bordet. Hostmedicin och sömnmedel i ett.
Ljusstaken orkade inte mer efter helgen, den står åter längst in i garderoben. Där lär den ligga tills den dagen jag slänger den.
Blomjorden ligger symboliskt kvar på mattan. Nästan så att jag inte vill städa bort det.
Det nya täcket värmer, men inte på samma sätt som en annan person.
Helgen var tuff. Jag önskar varje dag att jag kan minnas mer än jag gör. Jag önskar att man kunde åka tillbaka i tiden.
En ensam lampa lyser i fönstret. Ett livstecken.
Min mage har startat ett krig. Jag känner mig spyfärdig, jag känner oro och jag känner ångest.
Sängen känns alldeles för stor.
Samtidigt känner jag hopp. Det håller mig på en respektabel nivå.
Ibland önskar jag att jag kunde vara så lugn och behärskad som jag gärna vill tro att jag är.
Men samtidigt är jag en känslosam person, som lätt bli överexalterad när jag väl hittar nåt som jag brinner för.
Man kan inte ändra den man är. Inte heller ändra andra.
Men man ska heller inte blunda och skjuta undan sina känslor.
Många procent av livet spenderar man med att oroa sig över saker. Det är så livet är.
Ibland så måste man dock våga släppa på oron och chansa.
Jag tror att många människor tänker tillbaka på sina liv och undrar hur saker och ting hade varit om de hade följt den speciella känslan.
Allt som jag skrivit nu ses säkert som en massa känslomässigt dravel för många, men har man en känsla, en tro och ett hopp, så tror man sig gärna veta att man har rätt.
Magen tar en paus från krigandet och skriker efter mat.
Ignorerar den och ligger kvar under täcket.
Trots att jag inte känner mig så glad nu, så kommer jag ändå på mig emellanåt med ett leende på läpparna.
Det hjälper en del.
Munnen är torr, halsen tjock och röklukten ligger kvar som ett dåligt minne. Ett glas med en skvätt whiskey står ensamt på bordet. Hostmedicin och sömnmedel i ett.
Ljusstaken orkade inte mer efter helgen, den står åter längst in i garderoben. Där lär den ligga tills den dagen jag slänger den.
Blomjorden ligger symboliskt kvar på mattan. Nästan så att jag inte vill städa bort det.
Det nya täcket värmer, men inte på samma sätt som en annan person.
Helgen var tuff. Jag önskar varje dag att jag kan minnas mer än jag gör. Jag önskar att man kunde åka tillbaka i tiden.
En ensam lampa lyser i fönstret. Ett livstecken.
Min mage har startat ett krig. Jag känner mig spyfärdig, jag känner oro och jag känner ångest.
Sängen känns alldeles för stor.
Samtidigt känner jag hopp. Det håller mig på en respektabel nivå.
Ibland önskar jag att jag kunde vara så lugn och behärskad som jag gärna vill tro att jag är.
Men samtidigt är jag en känslosam person, som lätt bli överexalterad när jag väl hittar nåt som jag brinner för.
Man kan inte ändra den man är. Inte heller ändra andra.
Men man ska heller inte blunda och skjuta undan sina känslor.
Många procent av livet spenderar man med att oroa sig över saker. Det är så livet är.
Ibland så måste man dock våga släppa på oron och chansa.
Jag tror att många människor tänker tillbaka på sina liv och undrar hur saker och ting hade varit om de hade följt den speciella känslan.
Allt som jag skrivit nu ses säkert som en massa känslomässigt dravel för många, men har man en känsla, en tro och ett hopp, så tror man sig gärna veta att man har rätt.
Magen tar en paus från krigandet och skriker efter mat.
Ignorerar den och ligger kvar under täcket.
Trots att jag inte känner mig så glad nu, så kommer jag ändå på mig emellanåt med ett leende på läpparna.
Det hjälper en del.
lördag 5 december 2009
Ingenting vettigt.
Då har man äntligen tapetserat sovrummet också. Det tog bara två månader innan jag fick ett ryck och gjorde det. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga.
Hur det blev? Jotack, hade man bara haft lite mer tålamod, noggrannhet och ett bättre temperament så hade det säkert blivit bättre. Men men, det får duga, är i alla fall bättre än innan, det är huvudsaken.
---
Har inte riktigt haft tid, eller behov av att kolla på så mycket film på sistone. Men vad gör det när man har haft bättre saker för sig.
Är dock fortfarande sugen på att se 2012, även om den fått förödande kritik.
---
Blev inte så mycket repande som det var tänkt förra veckan. Bara drygt två månader kvar tills vi ska spela nu. Blir att öva med basen hemma för att minnas hur låtarna går.
---
Känns skönt att lägenheten börjar kännas som ett hem nu.
---
Känns mindre skönt i lilltån efter att ha slagit i bordsbenet.
---
Jag vill ha sommar nu!
Jag vill att alla kläder ska vara tvättade.
Jag vill ha lördag nu.
Jag vill vinna på lotto och köpa mig ett strandhus i västindien.
Jag vill att jag slutar skriva nu, borde sova.
Jag ska nog sova nu.
Ja.
Nu ska jag sova.
Sluta skriv.
Okej.
Sovdags.
Hur det blev? Jotack, hade man bara haft lite mer tålamod, noggrannhet och ett bättre temperament så hade det säkert blivit bättre. Men men, det får duga, är i alla fall bättre än innan, det är huvudsaken.
---
Har inte riktigt haft tid, eller behov av att kolla på så mycket film på sistone. Men vad gör det när man har haft bättre saker för sig.
Är dock fortfarande sugen på att se 2012, även om den fått förödande kritik.
---
Blev inte så mycket repande som det var tänkt förra veckan. Bara drygt två månader kvar tills vi ska spela nu. Blir att öva med basen hemma för att minnas hur låtarna går.
---
Känns skönt att lägenheten börjar kännas som ett hem nu.
---
Känns mindre skönt i lilltån efter att ha slagit i bordsbenet.
---
Jag vill ha sommar nu!
Jag vill att alla kläder ska vara tvättade.
Jag vill ha lördag nu.
Jag vill vinna på lotto och köpa mig ett strandhus i västindien.
Jag vill att jag slutar skriva nu, borde sova.
Jag ska nog sova nu.
Ja.
Nu ska jag sova.
Sluta skriv.
Okej.
Sovdags.
söndag 22 november 2009
Söndag
Söndag, vilket brukar innebära bakfylla, pizza och en lättsam komedi. Inte idag gott folk. Idag är jag icke bakfull. Däremot är jag sugen på pizza.
Idag ska det tvättas, till förbannelse.
När man tvättar är man låst till hemmets trygga vrå, vilket betyder att man kan kolla på en massa film. Ska kolla klart på Snuten i Hollywood som jag somnade till igår. Sen kanske det blir att kolla på tvåan och trean också. Men det tvivlar jag på.
Är sjukt sugen på att se 2012, men har inte orkat släpat mig till biosalongen. Det är jobbigt att ta sig till platser förutom soffan.
Var på Öl & Whiskymässan igår, det var trevligt. Mest äldre män som gick omkring och mös med sprit i handen. Mitt skoskav gjorde dock upplevelsen mindre trevlig och gick därför hem tidigt och tyckte synd om mig själv.
Är sugen på en ny Will Ferrell film, de kan man aldrig få nog av.
Gillar inte att det är måndag i morgon, för det betyder arbetsdag, vilket inte tillhör de roligaste dagarna. Man får kolla på Måndag hela veckan när man kommer hem så kanske ångesten dämpas något...
Kollade på första Star Wars filmen för ett tag sen, på Blu-ray. Kvalitén var riktigt bra men jag håller fortfarande de första bioverisionerna som de bästa. De känns mer äkta.
Nu ska det fortsätta att tvättas och kanske diskas, får se om jag orkar göra det. På söndagar får man skjuta upp saker. Det gillar jag.
Idag ska det tvättas, till förbannelse.
När man tvättar är man låst till hemmets trygga vrå, vilket betyder att man kan kolla på en massa film. Ska kolla klart på Snuten i Hollywood som jag somnade till igår. Sen kanske det blir att kolla på tvåan och trean också. Men det tvivlar jag på.
Är sjukt sugen på att se 2012, men har inte orkat släpat mig till biosalongen. Det är jobbigt att ta sig till platser förutom soffan.
Var på Öl & Whiskymässan igår, det var trevligt. Mest äldre män som gick omkring och mös med sprit i handen. Mitt skoskav gjorde dock upplevelsen mindre trevlig och gick därför hem tidigt och tyckte synd om mig själv.
Är sugen på en ny Will Ferrell film, de kan man aldrig få nog av.
Gillar inte att det är måndag i morgon, för det betyder arbetsdag, vilket inte tillhör de roligaste dagarna. Man får kolla på Måndag hela veckan när man kommer hem så kanske ångesten dämpas något...
Kollade på första Star Wars filmen för ett tag sen, på Blu-ray. Kvalitén var riktigt bra men jag håller fortfarande de första bioverisionerna som de bästa. De känns mer äkta.
Nu ska det fortsätta att tvättas och kanske diskas, får se om jag orkar göra det. På söndagar får man skjuta upp saker. Det gillar jag.
tisdag 27 oktober 2009
Sammanfattning
Sammanfattning av de senaste veckorna...
Kollade på den gamla 90-tals klassikern Sopåkarna för ett tag sen. Var flera år sedan jag såg Emilio Estevez komedi om två sopåkare som dras in i en härva av giftigt avfall och mord. Filmen håller fortfarande, även om vissa scener känns lite larviga.
Kollade på den gamla 90-tals klassikern Sopåkarna för ett tag sen. Var flera år sedan jag såg Emilio Estevez komedi om två sopåkare som dras in i en härva av giftigt avfall och mord. Filmen håller fortfarande, även om vissa scener känns lite larviga.
BETYG: 6 av 10
Ska titta på den nya skräckfilmen Paranormal Activities snart, den verkar sjukt läskig.
Häromdagen såg jag den nya animerade filmen UP. Den var mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara. Början av filmen är väldigt rörande och fint, sedan blir det komedi för hela slanten när den äldre farbrorn Carl tillsammans med den lille, knubbige Charles beger sig ut på ett spännande äventyr.
Snygg animering och ett bra manus, som inte bara har komiska höjdpunkter, men som även lyckas få tittaren att känna för dessa karaktärer.
Häromdagen såg jag den nya animerade filmen UP. Den var mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara. Början av filmen är väldigt rörande och fint, sedan blir det komedi för hela slanten när den äldre farbrorn Carl tillsammans med den lille, knubbige Charles beger sig ut på ett spännande äventyr.
Snygg animering och ett bra manus, som inte bara har komiska höjdpunkter, men som även lyckas få tittaren att känna för dessa karaktärer.
BETYG: 8 av 10
Har även börjat kolla på den underskattade serien How i met your mother, som handlar om fem personer, alla i 27-30 års åldern. Det påminner en hel del om serien Vänner, men med en lite råare touch och ett annorlunda upplägg.
Den karaktären som är mest underhållande är utan tvekan Barney, men precis som Vänner så är alla karaktärer roliga på sitt sätt.
I förrgår såg jag Bruce Willis nya film Surrogates, som handlar om att vi människor använder oss av nåt som heter Surrogates, vilket är en slags robotkopia av oss själva. Genom att använda sig av dessa Surrogates så behöver inte människorna längre lämna sina hem, riskera att bli skadade eller åldras. De styr sina robotar genom ett slag Cyberspace liknande koncept.
Filmen är helt okej, kunde dock ha varit lite mer action känner jag. Märks ganska tydligt att de har inspirerats kraftigt av Blade Runner. Vilket inte behöver vara något negativt. Men Blade Runner är fortfarande en bättre film.
Den karaktären som är mest underhållande är utan tvekan Barney, men precis som Vänner så är alla karaktärer roliga på sitt sätt.
I förrgår såg jag Bruce Willis nya film Surrogates, som handlar om att vi människor använder oss av nåt som heter Surrogates, vilket är en slags robotkopia av oss själva. Genom att använda sig av dessa Surrogates så behöver inte människorna längre lämna sina hem, riskera att bli skadade eller åldras. De styr sina robotar genom ett slag Cyberspace liknande koncept.
Filmen är helt okej, kunde dock ha varit lite mer action känner jag. Märks ganska tydligt att de har inspirerats kraftigt av Blade Runner. Vilket inte behöver vara något negativt. Men Blade Runner är fortfarande en bättre film.
BETYG: 7 av 10
söndag 11 oktober 2009
Inglourious Basterds
INGLOURIOUS BASTERDS
Regissör: Quentin Tarantino
Skådespelare: Brad Pitt, Mélanie Laurent. Christoph Waltz, Eli Roth
---
En grupp amerikanska judar, som kallas "The Basterds" skickas till Frankrike under andra världskriget för att sätta skräck i nazisterna genom att döda så många av dem som möjligt.
Tarantino är tillbaka, och det med bravur! På nåt konstigt sätt, som inte riktigt går att förklara så känns det som en klassisk Tarantino-film. Även om man såg filmen utan att veta vem regissören var så skulle man garanterat chansa på att det var Tarantino... Han är en av få som lyckas blanda komik, allvar och splatter i ett.
När jag först läste att Brad Pitt skulle vara med så var jag aningen skeptisk, men efter att ha sett filmen så kan jag bara säga att han passar som handen i handsken. Känns även som att han har lärt sig en del av att spela mot Clooney i Ocean's filmerna. Då menar ja inte skådespeleri, utan komik.
Aldrig tidigare har jag sett en film om Andra världskriget skildras på detta sätt. Det är originellt och förbannat underhållande.
Slutet är så perfekt att man önskar att det vore så det riktiga kriget slutade. Samtliga skådespelare gör bra jobb filmen igenom. Mitt i smeten så dyker Mike Myers upp. När man ser hans namn i förtexten så börjar man genast fundera på vad han kommer att göra, vilken karaktär han kommer att gestalta och så vidare. Men så är han med i en kort scen, utan minsta lilla försök till att vara rolig eller överdriven. Briljant.
Filmen klockar in på ungefär två och en halv timme, vilket är i det längsta laget kan jag tycka. Men samtidigt händer det saker hela tiden och tiden går ganska snabbt... Ibland känns det som att vissa dialoger kunde kortas ned aningen, men annars rullar filmen på i ett bra tempo.
Regissör: Quentin Tarantino
Skådespelare: Brad Pitt, Mélanie Laurent. Christoph Waltz, Eli Roth
---
En grupp amerikanska judar, som kallas "The Basterds" skickas till Frankrike under andra världskriget för att sätta skräck i nazisterna genom att döda så många av dem som möjligt.
Tarantino är tillbaka, och det med bravur! På nåt konstigt sätt, som inte riktigt går att förklara så känns det som en klassisk Tarantino-film. Även om man såg filmen utan att veta vem regissören var så skulle man garanterat chansa på att det var Tarantino... Han är en av få som lyckas blanda komik, allvar och splatter i ett.
När jag först läste att Brad Pitt skulle vara med så var jag aningen skeptisk, men efter att ha sett filmen så kan jag bara säga att han passar som handen i handsken. Känns även som att han har lärt sig en del av att spela mot Clooney i Ocean's filmerna. Då menar ja inte skådespeleri, utan komik.
Aldrig tidigare har jag sett en film om Andra världskriget skildras på detta sätt. Det är originellt och förbannat underhållande.
Slutet är så perfekt att man önskar att det vore så det riktiga kriget slutade. Samtliga skådespelare gör bra jobb filmen igenom. Mitt i smeten så dyker Mike Myers upp. När man ser hans namn i förtexten så börjar man genast fundera på vad han kommer att göra, vilken karaktär han kommer att gestalta och så vidare. Men så är han med i en kort scen, utan minsta lilla försök till att vara rolig eller överdriven. Briljant.
Filmen klockar in på ungefär två och en halv timme, vilket är i det längsta laget kan jag tycka. Men samtidigt händer det saker hela tiden och tiden går ganska snabbt... Ibland känns det som att vissa dialoger kunde kortas ned aningen, men annars rullar filmen på i ett bra tempo.
BETYG: 9 av 10
söndag 4 oktober 2009
Refused Are Fucking Dead
REFUSED ARE FUCKING DEAD
Regissör: Kristofer Steen
Medverkande: Dennis Lyxzén, Jon Brännström, David Sandström, Kristofer Steen
---
Vi får följa Refused under deras USA-turné som skulle visa sig vara deras sista någonsin...
Filmen är relativt kort, knappt 40 minuter, men den innehåller så mycket ångest att det skulle räcka åtskilliga timmar till... Vi får höra medlemmarna prata om hur jävligt allting var under deras USA-turné. Att orken, inspirationen och tålamodet inte längre fanns där. Det är en ångestladdad dokumentär som även är filmad på ett konstnärligt sätt, vilket förhöjer känslan...
Det är synd att Refused splittrades men detta känns ändå som ett värdigt avslut för detta band som har influerat sjukt många band i detta avlånga land...
Regissör: Kristofer Steen
Medverkande: Dennis Lyxzén, Jon Brännström, David Sandström, Kristofer Steen
---
Vi får följa Refused under deras USA-turné som skulle visa sig vara deras sista någonsin...
Filmen är relativt kort, knappt 40 minuter, men den innehåller så mycket ångest att det skulle räcka åtskilliga timmar till... Vi får höra medlemmarna prata om hur jävligt allting var under deras USA-turné. Att orken, inspirationen och tålamodet inte längre fanns där. Det är en ångestladdad dokumentär som även är filmad på ett konstnärligt sätt, vilket förhöjer känslan...
Det är synd att Refused splittrades men detta känns ändå som ett värdigt avslut för detta band som har influerat sjukt många band i detta avlånga land...
BETYG: 7 av 10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)