Sammanfattning

Sammanfattning av de senaste veckorna...

Kollade på den gamla 90-tals klassikern Sopåkarna för ett tag sen. Var flera år sedan jag såg Emilio Estevez komedi om två sopåkare som dras in i en härva av giftigt avfall och mord. Filmen håller fortfarande, även om vissa scener känns lite larviga.

BETYG: 6 av 10

Ska titta på den nya skräckfilmen Paranormal Activities snart, den verkar sjukt läskig.

Häromdagen såg jag den nya animerade filmen UP. Den var mycket bättre än vad jag trodde den skulle vara. Början av filmen är väldigt rörande och fint, sedan blir det komedi för hela slanten när den äldre farbrorn Carl tillsammans med den lille, knubbige Charles beger sig ut på ett spännande äventyr.
Snygg animering och ett bra manus, som inte bara har komiska höjdpunkter, men som även lyckas få tittaren att känna för dessa karaktärer.

BETYG: 8 av 10

Har även börjat kolla på den underskattade serien How i met your mother, som handlar om fem personer, alla i 27-30 års åldern. Det påminner en hel del om serien Vänner, men med en lite råare touch och ett annorlunda upplägg.
Den karaktären som är mest underhållande är utan tvekan Barney, men precis som Vänner så är alla karaktärer roliga på sitt sätt.

I förrgår såg jag Bruce Willis nya film Surrogates, som handlar om att vi människor använder oss av nåt som heter Surrogates, vilket är en slags robotkopia av oss själva. Genom att använda sig av dessa Surrogates så behöver inte människorna längre lämna sina hem, riskera att bli skadade eller åldras. De styr sina robotar genom ett slag Cyberspace liknande koncept.
Filmen är helt okej, kunde dock ha varit lite mer action känner jag. Märks ganska tydligt att de har inspirerats kraftigt av Blade Runner. Vilket inte behöver vara något negativt. Men Blade Runner är fortfarande en bättre film.

BETYG: 7 av 10

Inglourious Basterds

INGLOURIOUS BASTERDS

Regissör: Quentin Tarantino
Skådespelare: Brad Pitt, Mélanie Laurent. Christoph Waltz, Eli Roth
---
En grupp amerikanska judar, som kallas "The Basterds" skickas till Frankrike under andra världskriget för att sätta skräck i nazisterna genom att döda så många av dem som möjligt.

Tarantino är tillbaka, och det med bravur! På nåt konstigt sätt, som inte riktigt går att förklara så känns det som en klassisk Tarantino-film. Även om man såg filmen utan att veta vem regissören var så skulle man garanterat chansa på att det var Tarantino... Han är en av få som lyckas blanda komik, allvar och splatter i ett.
När jag först läste att Brad Pitt skulle vara med så var jag aningen skeptisk, men efter att ha sett filmen så kan jag bara säga att han passar som handen i handsken. Känns även som att han har lärt sig en del av att spela mot Clooney i Ocean's filmerna. Då menar ja inte skådespeleri, utan komik.
Aldrig tidigare har jag sett en film om Andra världskriget skildras på detta sätt. Det är originellt och förbannat underhållande.

Slutet är så perfekt att man önskar att det vore så det riktiga kriget slutade. Samtliga skådespelare gör bra jobb filmen igenom. Mitt i smeten så dyker Mike Myers upp. När man ser hans namn i förtexten så börjar man genast fundera på vad han kommer att göra, vilken karaktär han kommer att gestalta och så vidare. Men så är han med i en kort scen, utan minsta lilla försök till att vara rolig eller överdriven. Briljant.

Filmen klockar in på ungefär två och en halv timme, vilket är i det längsta laget kan jag tycka. Men samtidigt händer det saker hela tiden och tiden går ganska snabbt... Ibland känns det som att vissa dialoger kunde kortas ned aningen, men annars rullar filmen på i ett bra tempo.

BETYG: 9 av 10

Refused Are Fucking Dead

REFUSED ARE FUCKING DEAD

Regissör: Kristofer Steen
Medverkande: Dennis Lyxzén, Jon Brännström, David Sandström, Kristofer Steen
---
Vi får följa Refused under deras USA-turné som skulle visa sig vara deras sista någonsin...

Filmen är relativt kort, knappt 40 minuter, men den innehåller så mycket ångest att det skulle räcka åtskilliga timmar till... Vi får höra medlemmarna prata om hur jävligt allting var under deras USA-turné. Att orken, inspirationen och tålamodet inte längre fanns där. Det är en ångestladdad dokumentär som även är filmad på ett konstnärligt sätt, vilket förhöjer känslan...
Det är synd att Refused splittrades men detta känns ändå som ett värdigt avslut för detta band som har influerat sjukt många band i detta avlånga land...

BETYG: 7 av 10

He's Just Not That Into You

HE'S JUST NOT THAT INTO YOU

Regissör: Ken Kwapis
Skådespelare: Scarlett Johansson, Justin Long, Ben Affleck, Jennifer Aniston, Jennifer Connelly, Drew Barrymore, Bradley Cooper, Kevin Connolly
---
Filmen handlar om ett gäng olika personer som på ett eller annat sätt har kärleksproblem. Man får följa deras försök att lösa dem på varierande sätt...

Många kända ansikten i denna romantiska film, men det hjälper inte. Det är förutsägbart och tjatigt. Long, Cooper och, hör och häpna Affleck är de som levererar i denna film, medans de andra snubblar sig genom filmen på rutinmässiga prestationer. Jennifer Connelly brukar jag gilla, men i den här filmen känns hon bara...fel.

Nej, det finns bättre filmer att se än denna.

BETYG: 4 av 10

The Proposal

THE PROPOSAL

Regi: Anne Fletcher
Skådespelare: Sandra Bullock, Ryan Reynolds, Mary Steenburgen, Craig T Nelson, Malin Åkerman
---
Andrew (Reynolds) tvingas plötsligt en dag att gifta sig med sin satmara till chef, Margaret, spelad av Bullock. Anledningen är att hon är kanadensare och saknar visum för att vistas i USA. Planen är perfekt förutom att immigrationsverket ser genom deras bluff och att Andrews släkt föreslår att hålla bröllopet i deras familjehem med hela släkten som vittnen. Nu gäller det att de kan övertyga de andra om att de verkligen älskar varandra.

Jag måste erkänna att jag inte hade så höga förväntningar angående denna film. Trodde att den skulle vara i samma anda som What happends in Vegas, med Ashton Kutcher och Cameron Diaz.
Även om filmerna har en del gemensamt så är The Proposal en bra mycket bättre film med mer djup och bättre skådespelare.
Samtliga skådespelare känns rätt för de roller de gestaltar och det känns äkta hela tiden. Reynolds är mer lågmäld än vad han brukar vara, vilket jag kunde sakna ibland, men samtidigt gör det filmen mer trovärdig. Att Bullock inte är ett komiskt geni visste jag redan och även här visar hon mig ha rätt. Hon gör förövrigt en bra roll, men hennes komiska tajming är lite sådär...
En överraskande bra romantisk komedi med en bra rollsättning gör detta till den bästa i genren sen Marley & Me.

BETYG: 7 av 10

District 9

DISTRICT 9

Regissör: Neill Blomkamp
Skådespelare: Shartlo Copley, David James och Vanessa Haywood
---
Ett enormt rymdskepp stannar plötsligt över Johannesburg, Sydafrika, fyllt med tusentals utomjordingar. Utomjordingarna går dock inte till angrepp utan de kommer ner till Jorden och blir behandlade som flyktingar och tvingas bo i flyktingsläger under dåliga förhållanden. Utomjordingarna har tillbringat nästan 30 år på jorden i dessa flyktingläger och invånarna börjar tröttna på att bo jämsides med dem. Ett privat företag vid namn UNM får uppdraget att flytta utomjordingarna till ett nytt läger men efter ett tag så blir de mer intresserade av att hitta ett sätt att använda sig av utomjordingarnas vapen...

Originel! Det är det första ordet jag kommer att tänka på efter att ha sett denna film. Det här är den bästa sci-fi filmen på hur länge som helst och den håller ett bra tempo med oväntade svängar i handlingen vilket får oss tittare att aldrig tröttna.
Jag gillar att den bitvis är filmad som en dokumentär och sättet utomjordingarna skildras, istället för det klassiska upplägget att de kommer och förstör jorden och man får se en liten glimt av dem i slutet av filmen.
Kul att se att det fortfarande finns kompetent folk som kan slänga ihop ett sånt här originellt manus, och dessutom överföra det till filmduken. Mer sådana här filmer!

BETYG: 8 av 10

Year One

YEAR ONE

Regissör: Harlod Ramis
Skådespelare: Jack Black, Michael Cera, Oliver Platt, David Cross, Vinnie Jones, Hank Azaria
---
Filmen utspelar sig under År 1 och vi får följa Zed (Black) och Oh (Cera) som efter att ha blivit utslängda från deras by (Som Zed olyckligtvis också brände ner) är på flykt och försöker att hitta ett nytt ställe att slå sig ner på. Men istället hamnar de i diverse trubbel. De blir vittnen till när Cain dödar sin bror Abel, de blir sålda som slavar medans de samtidigt försöker ta sig till Sodom för att rädda sina flickvänner (nåja, de önskar att de vore deras flickvänner iallafall).

Detta är ingen film som kommer gå till historien som en av de bästa komedierna som gjorts, men det var nog inte tanken heller när de spelade in filmen...
Jag har alltid gillat Harlod Ramis, han har gjort många andra komedier som däremot kommer att gå till historien, som t.ex Ett päron till farsa och Måndag hela veckan. Sen har han även skrivit manus till en hel drös med roliga filmer.
Detta är en film som jag brukar kalla för 'En söndagsfilm', vilket innebär att man inte behöver tänka så mycket, utan bara må bra och skratta lite då och då. För det gör man, skrattar. I alla fall om man gillar löjlig humor och Jack Black.

BETYG: 6 av 10

Drag me to hell

DRAG ME TO HELL

Regissör: Sam Raimi
Skådespelare: Justin Long, Alison Loham, David Paymer
---
Sam Raimi återvänder till sina rötter och levererar här en skräckfilm i sann Raimi-anda.
Efter att Christine (Lohman) nekar en äldre dam ett lån så att denne blir hemlös så kastar hon en förbannelse över Christine så att hennes liv vänds minst sagt upp och ned. Hon måste nu komma på ett sätt att häva förbannelsen inom tre dagar innan hon hamnar i helvetet.

Sam Raimi inledde sin karriär med Evil Dead-filmerna men har avancerat och på senare år även gett oss tre stycken Spiderman filmer, den fjärde är på gång. Men nu återvänder han alltså till sina rötter, att göra skräckfilm. Man märker på en gång att detta är en Raimifilm. Han gillar att använda mycket ljud för att bygga upp stämningen och även att använda skuggor. Det finns en hel del som påminner om första Evil Dead-filmen.
När jag såg förtexterna och såg att Justin Long och David Paymer var med så tänkte jag att detta är en skräck/komedi. Men så var inte fallet... Det kändes konstigt att se Long i denna film eftersom jag förknippar honom med komedier och ganska töntiga karaktärer. Det gick lixom inte att ta han seriöst i denna film. David Paymer har en mindre, mer dämpad roll och tar sig igenom filmen på ren rutin. Alison Lohman gör en godkänd insats men inte mer. Jag hade gärna sett lite mer och bättre inlevelse från hennes sida.

Detta är helt enkelt en klassisk skräckfilm som verkligen följer mallen till punkt och pricka. Slutet var dock aningen oväntat och bra.

BETYG: 6 av 10